250 kvadratmeter storsegel.

Seglade båten för första gången igår, jisses sicket monster. 22 ton kolfiber, titan och lite bly och 500 kvadratmeter segel forsade fram i 11 knop i tre sekundmeter, you do the math. Detta är ett monster. Men inte värst. Gamla Speedboat som numera heter Rambler är 100 fot och dubbelt så bred som oss i ändskeppet. Med canting keel, dubbla roder, dubbla daggerbords och vattenballast blir hon svårslagen. Det gäller att segla smartare och hoppas på lite lättare vindar. Ska nog gå.

Ingen Kelt än. The Royal Dwarf landar ikväll klockan 20. Då börjar det riktiga äventyret. Varför han kallas The Royal Dwarf? För femton år sedan, när Lasse och jag skötte trimmet för Magnus Holmberg var vi i Kroatien på en världscuptävling. Landet hade just hamnat på kartan efter ett bisarrt krig och de ville visa att de kunde anordna något fint även på land, så de hade klätt upp 50 tjejer i röda kostymer som skulle agera värdinnor för hela evenemanget. Nåväl, vi landar och när vi anländer till Umag som den lilla staden hette så möts vi av alla dessa rödrockar som hysteriskt frågar:

– Vilket land kommer ni ifrån och vilka är ni?

Jag svarar direkt att jag är Prins av Västra Götaland i Sverige. De får då syn på Lasse som sluter upp vid min sida och frågar naturligtvis:

– Och vem är det här?

– Well, he´s The Royal Dwarf.

Ingen skrattade. De behandlade oss istället kungligt. Och varje gång de såg oss efter det sprang de fram skrikandes:

–Ah, here come Prince Westerdahl and his Royal Dwarf!

Vrickat, eller hur? Nu vet ni i alla fall varför bloggen heter som den heter. Ha en god dag. Det ska jag ha. Nu gymet och en löprunda. Puss.